Det där med må som man förtjänar

I fredags så var jag och Ela hemma hos min äldsta vän Carro för att bara hänga lite och spela lite TV-spel. Det Carro inte visste var att på vägen dit så hade en annan Carro ringt och frågat om inte hon fick hänga med, självklart sa jag ja, men glömde meddela detta för Carro. Vi beställer pizza som ska komma inom 45 minuter. Vi sitter och pratar lite och lyssnar på musik. Helt plötsligt ringer det på dörren. Carro liksom rycker till, springer till dörröppningen och sen tillbaka till soffan för att kolla klockan för det kan INTE ha gått 45 minuter redan. För att sedan springa till dörren och öppna och se att det är Carro. Den besvikelsen i hennes ansikte då går inte att förklara. Men jag och Ela låg i soffan och skrattade som fan!

5 minuter senare slår dock Carro till igen med en såndär sak som hon bara kan. Den andra Carro sitter och pratar om att hon mår jävligt dåligt efter en hård kväll ute dagen före som slutade väldigt olyckligt. Hon säger helt enkelt: "Jag mår som jag förtjänar" vilket Carro svarar på följande sätt: "Jag mår också som jag förtjänar. Jävligt bra!" Här dog jag ännu engång utav skratt. Det var bara en konstig situation att uttrycka sig så som Carro.

Tror detta är ett sånt där got to be there moments..